Pina, ångest, lycka och mellanrum... eller varför inte betyg och frukt från första dagen...

Äntligen ny termin, nytt år och nya utmaningar. Ping och Pongs år började vasst som vanligt. Pong hade haft näsan i litteraturen och missat hela julfirandet. Efter omdömet som han fick på förra delexamen hade bestämt sig för att det var dags att ta tag i studierna. 19 böcker, 7 forskningsartiklar och 2 deckare senare kände han sig nöjd och började skriva på examensuppgiften i delkursen ledarskap. Ping som hade gjort djuplodande undersökning och hinder och möjligheter i det samiska julbordet hade en helt annat approach. Båda gick all in för att smälta sina upplevelser i alla fall. Sammanställt kom de fram till att det var dags att prestera på hög nivå igen.

Ledarskapsresan har varit intensiv och omskakande. Att tro att man har koll och struktur, ha en känsla för kultur och klimat. Veta en hel del om ledarstrategier och förändringsmyter osv. Men när vi sedan hamnar i the edge of chaos, mellanrummet och diskuterar om självorganisering, lärlag, passionerat ledarskap, post-heroiskt ledarskap, nya mellanrum, skuggan, komplexitet, Bohica, PESOK, kasam, pedagogiskt ledarskap kontra didaktiskt ledarskap, transformativt ledarskap osv. Allt detta skulle sammanfattas på 10 sidor samtidigt som vi skulle beskriva vår ledarskapsresa både i förhållande till lärarna på den egna skolan men också i förhållande till litteraturen. Vi skulle fokusera på mellanrummet, på nya lärdomar och det som vi inte höll med om. Intensivt, spännande och härligt utmanande. Pong gjorde snabbt en riskanalys och Ping en handlingsplan. Båda förstod att här kunde det brinna till ordentligt varpå de uppdaterade SBA-pärmen med en ny checklista.

Både PoP blev klara i tid och skickade enligt alla konstens regler in sina uppgifter. Därefter landade det in ett gäng arbeten som skulle opponeras. Pong, aka Motorsågen, gick igång som en furie och formligen pulveriserade det han hade att opponera på. Ping som trodde att man skulle opponera på sitt eget arbete upplevde att det var det bästa han någonsin hade läst och rosade det till skyarna i alla sociala medier samt med en lite notis på den lokala Icabutikens anslagstavla. Pong som hade varit på Ica och handlat upplyste Ping om att han var ute i grumligt vatten utan gummistövlar och visade honom arbetet han skulle opponera på istället.

Äntligen kom tisdagsmorgonen när det var dags att åter vända mot Växjö. Kunskapens och upplysningens moder. Rutinen är densamma kaffe, tåg, spotify, Älmhult, kaffe och sen Växjö. Som två nybadade bebisar landade de in på hotellet för att lämna av överflödigt bagage. Receptionisten hälsade glatt på Pong och började asgarva när hon såg Ping. PoP undrade vad hon garvade åt och då berättade hon att hon var en fantast av bloggen och att denna gång hade de gjort en extra insats för Herr Abenius, aka Ping... Med glimten i ögat berättade hon att Pings rum inte var riktigt klart än men att vid ca kl 11 skulle bagagerummet vara färdigstädat... sen garvade hon igen...

Grabbarna tog sedan bussen till Universitetet. Väl framme var det många glada skratt och kramar när vi återsåg våra kursare. Efter en snabb kopp kaffe skärptes tonen och deltagarna troppade av mot examination. Motorsågen var fulltankad och Pong gjorde sitt yttersta för att kontrollera kedjan. Lätt på gasen men när examinatorn harklade sig trodde Pong att han var på rätt väg och lät därefter både sågen, bilan och kompostkvarnen löpa amok. Sällan har något liknande skådats. Kejsarens nya kläder var rena barnsagan i förhållande. Ping som i lite tidsnöd hade snabbscannat den han skulle opponera på kom fram till att det var lika bra att ge samma kritik som han hade tänkt ge sig själv. Pings grupp var en enda stund i eufori och allt var frid och fröjd. Väl återsamlade i matsalen för lunch konstaterade PoP att de nog var godkända. Resten av dagen användes till att starta igång examensarbetet med stöd av handledarna.

Ännu en gång under denna vådliga resa stötte PoP på patrull. Deras kontextuella språkförståelse uppvisa stora luckor ibland som ni kära trogna läsare känner väl till om.
En ”handledare” var för Pong något som satt under vasken i köket och drog från Campus för att söka reda på en ledare med form av en hand. ”Claes Ohlsson” ropade han till sina förvånade kollegor när han frustade ut genom Campusgrindarna.
Ping, som ofta fastnar i ett pragmatiskt grubbel , visste varken ut eller in. ”Ska vi skriva mer??” utbrast han…” Jag har inte mer ord kvar!” Med tårar i ögonen sjönk han ner i en fåtölj i en korridor. Ovanför honom öppnades en dörr och en mycket välvilligt inställd kurator förbarmade sig över Pings tillstånd och med leende och ett välfyllt kakfat på hens kontor försvann Ping in i en retrospektion av sitt liv som sent skulle lämna kuratorns tankevärld. På ålderns höst har samme kurator angett att detta samtal med Ping var vändpunkten i livet och dagen efter avslutade hen sin tjänst i Växjö för att numer vandra på ryska tundran för att dokumentera mjölbaggens uppväxtmiljö i den specifika lavan som bara existerar där.

Stärkt av detta samtal vandrade en mycket lättad Ping ut med klar blick och målmedvetna steg. Hans mål var klart. Rubriken på ex-jobbet var etsad på näthinnan. Nu var han tvungen att leta upp Pong, för utan honom skulle det inte fungera Uppdraget var klart. ”En rektors matkultur”

”En odyssé i vin och mat för två rektorer”. Ping slickade sig om läpparna och tog sin mobil. Han har alla deltagare i förra årets ”Mästerkock” på speed-dial. Här fanns deras handledare...

Pong återfick bäring och balans vid kvällens måltid. PoP hade ägnat eftermiddagen med att lägga upp vårens ex-jobb. Utan att tänka helt klart så bokade de upp sig var dag under våren då de trodde att ex-jobb var en heltidssysselsättning och att deras ”vanliga” jobb inte behövdes längre. Detta torde inte bli några egentliga problem på hemmaplan då varken P eller P syntes alltför ofta på sina respektive skolor. Pong gick nästan alltid fel till sitt jobb medan Ping hade en mycket väl utvecklad igångsättningsproblematik vilket i hans fall medförde att när han väl kom ur säng var det redan över sängdax…en paradox som heter duga

Dag 2 i Växjö erbjöd ett par föreläsningar. Den första handlade om hur man som student ska leta artiklar på universitetets stor artikelsöknings-system. Det hela övergick både PoP´s kognitiva förmåga vilket innebar att båda herrarna försjönk i dvala med ett drömskt leende på sina läppar. De var förlorade. Tills en herr Alvesson öppnade mun och med skrovlig stämma tog till ord "Chill” sa han! Ibland är det viktigast att bara ställa frågan till sig själv om vad det är du/vi håller på med. Planer, struktur, visioner är bara en massa saker som görs för att hålla ett sken uppe. Vem styr egentligen?? Du/Jag/Styrdokument? Uppfriskande och provocerande.

Pong undrade om Alvesson var kompis med Jan Håkansson vars systematiska tänk helt förkastades och en pragmatisk nyordning skull råda bot på allt ”Vi vill ha mys” ropade Ping! Mats replikerade med att ”Då är du på rätt plats, för i den kommunala världen är myyyys riktigt viktigt!” Pong log och insåg att hans skola gjorde ett riktigt gott jobb. Där fanns inget som handlade om planer eller struktur. Scheman var sedan länge bannlysta och en självreglerande organisation var så utbyggd att Pong inte behövdes längre. Han satt och spelade gitarr på sitt rum och skrev på lite papper då och då för folk ville ha lön minst en gång i månaden...

Alvesson avslutade hela föreläsningen med CYA vilket PoP trodde stod för See you all... men när de var på väg ut röt Mats till.. "Inte det!!! utan Cover Your Ass...

Tills nästa gång... täck gumpen!
Ping and Pong