LLL dag 2 eller när lammen tystnade tvärt

Efter gårdagens succé när Pong övertrumfade i princip hela norra Danmark med intensivt saxofonspel tillsammans med Tangotanten från Spontankören är vi nu tillbaka i lärdomens kula för att lyssna på docent Gudrun Erickson som skall prata om Bedömning för lärande och likvärdighet. Frukosten är avklarad och som tradition äter Ping glupskt medan Pong kör en ny diet. Dagens diet är 1-2-3 dieten. Den innebär en kopp kaffe, två st alvedon och tre snabba besök på toaletten. Än så länge håller dieten...

En bild som karaktäriserar Pongs fysiska status...

Nu jobbar vi på och Gudrun kör hårt med oss och hon leverera sanningar på löpande band. Hon framhåller hur viktigt det är med insikt och att man måste hålla distans till åsikt. Bedömning är att granska så ögonen blöder. Det handlar också om att mäta och kontrollera. Det kan uppfattas som ett disciplineringssystem där läraren utövar makt. Dock säger hon att det skall helst vara som hos tandläkaren det skall ske sällan, det skall gå fort och helst inte göra ont...

Just nu har trenden om bedömning från iskallt till glödhet och kanske är på väg mot vidbränt. Att vi inte får glömma lärandet. Andra ledord som vi matas med är tydlighet, giltighet, tillförlitlighet och respekt.
"Jag bedömer hela tiden"...då bränner det till!
Validitet handlar om att bedöma rätt saker. Att vi inte dra galna slutsatser. Att konsekvenser blir riktiga. Att vi får en kick framåt.Gudrun fortsätter att leverera oerhört snygga oneliners med pedagogiskt innehåll.
Hot mot validitet...flaxa in en massa extravariabler som inte hör dit som till exempel "Snygg handstil"eller liknande.
Var och en bedömer, sen träffas man och snackar. Då blir det formativt!
Misstro neråt och fruktan uppåt säger Gudrun! Ett organisatoriskt fenomen inom skolan som många fnissade igenkännande till.
En performativitetskultur...allt ska mätas! Nedan försöker Ping och Pong mäta antalet pixlar helt evidensbaserat och väl validierat.

Nu fick vi nog. Intressant morgon men med oerhört kasst kaffe! Lunch!
Pär Wohlin dök upp efter lunch och skulle berätta om sin undervisningsforskning. Hans röst var så mjuk och len att både Ping och Pong försattes i självavstannande meditation. Hjärtfrekvensen är farligt nära flat-line och runt omkring ropades det efter adrenalinsprutor och defibrillatorer! Läsare(om ni nu finns), var lugna , Ping och Pong gled endast ner i ett sporadiskt blodsockerfall med dröm-sömn som följd. Drömmarna landade på ett par bilder från gårdagskvälllen.

Mat som metafor för Pärs gula zon. Mums!!

Av bilderna att döma så förstår ni att gårdagskvällens meny var fulländad. Lax och oxfile som bokstavligen flöt genom smaklökarnas känsliga gomsegel... snabb bedömningen gav 7 kallrökta laxar i en laxask i förhållandet 4:3...

Åter tillbaka till Pär Wohlin så bedömer vi honom summativt efter TfU Teaching for Undeerstanding och känner direkt att formen inte är en metod utan ett ramverk.

Efter lite snabb namedropping Hattie, Dylan W, Dylan Thomas, Björn Borg, Ava Gardner, Nicole Kidman, Judit Büng, Fuglesang, PingPong Waldner och Stevie Winwood så börjar vi planera för hemresan. Pong letar gladpack till Ping samt försöker att skapa en förståelse varför vi behöver sitta längst fram. Efter att Ping rest sig upp och avbrutit föreläsaren för att göra en sluten vomering eh f´låt votering om vilket gäng som skall sitta främst upplevde vi att stämningen i salen fortfarande var tyst. Det förklarades av statistiken på hur mkt mat som har inmundigats under dagarna. Ryktet säger att mängden mat som har ätits motsvaras närmast med hur mkt som presteras på de tre stora hamburgerkedjorna under ett år. Hade man inte vetat bättre hade man trott att i princip alla skolledarna inkl Ping och Pong var gravida i 12:e månaden.

Därför var det inte så konstigt när det helt plötsligt stegade in fyra djurskötare från Zoo för att samla in de förrymda flodhästarna. Dock fick de lämna lokalen utan uträttat förvärv. Dock gick vi igång på Gensvarsprotokollet för att summera upp dagarna. Lite snabba frågor för att reda ut några frågetecken, därefter lite positiv kritik och negativ kritik i faktor 3:1 för att avsluta med förslag om hur vi går vidare och enda sättet att gå vidare var ju mot bussen. Lite dästa men ändå alerta styrde vi snabbt våra steg och vi kände en trygghet i att få samma platser i bussen som på vägen dit. Dock var vi lite wild and crazy och bytte då plats med varann. Nu en kort resa mot färjan och sedan ut på det vida havet mot Sverige och där tar resan slut för denna gång.

So long säger Ping o  Pong för denna gång